När du tittar igenom dina gamla familjefoton och förstärker ansiktsdragen med MyHeritage Bildförbättrare kanske du har märkt ett intressant fenomen. Det finns ofta likhet inte bara mellan familjemedlemmar som är genetiskt släkt med varandra, utan också bland par – som i de flesta fall inte alls har genetisk släktband. I många fall verkar dessa likheter bara öka när paret blir äldre.
Varför skulle ett par likna varandra om de inte har ärvt samma DNA?
Detta fenomen har faktiskt studerats i en mängd olika sammanhang, och i grund och botten faller det på två olika faktorer: hur vi väljer en romantisk partner och hur denna påverkar oss.
Motsatser attraherar varandra? Inte riktigt
Ett antal studier har visat att vi brukar lockas till människor som ser bekanta ut.
I en studie från Lisa M. DeBruine från 2004, gav forskare i uppgift till deltagare att betygsätta motivet för attraktionen i foton på medlemmar av motsatt kön – och några av bilderna ändrades digitalt för att få personen att se mer ut som personen som granskade fotot. Resultaten visade att människor har en betydande preferens för ansikten som ser mer ut som sina egna. Liknande resultat visades i en 2013-studie av Laeng et al.
Nyare studier, en från Fraley et al publicerad 2010 och en från Heffemen et al publicerad 2018, visade att människor tenderar att ha en undermedveten attraktion till andra personer som liknar deras föräldrar – särskilt föräldern av motsatt kön, en teori som Freud blev berömd för, hundra år tillbaka.
Andra studier, som en analys av Sebro et al 2017, tyder på att människor tenderar att lockas till andra som delar genetiska likheter. Det är dock mycket svårt att urskilja hur mycket av denna preferens som är social och och beror på omständigheter. Människor brukar tillbringa större delen av sin tid i sociala kretsar med andra som är genetiskt lika, och det kan vara den avgörande faktorn snarare än någon undermedveten preferens för en genetiskt likartad partner.
Vår kärlek är etsad i vår hud
Den andra faktorn som påverkar parens likhet är hur vi lever tillsammans och tillbringar så mycket intim tid med varandra.
Människor avspeglar naturligtvis varandra. När du pratar med någon efterliknar du omedvetet deras ansiktsuttryck, hållning och till och med ton. Denna spegling hjälper oss att kommunicera mer effektivt.
När människor spenderar mycket tid runt varandra, speglar de varandra ofta och mer och mer, och de utvecklar en vana att använda samma ansiktsuttryck och kroppsspråk som sin partner. Som ett resultat börjar de se mer lika ut och när de åldras kan deras ansikten åldras i liknande mönster – de kan utveckla rynkor på samma ställen, till exempel på grund av det speciella sättet de ler, rynkar pannan eller lyfter ögonbrynen .
Par påverkar också varandras hälsobeteende: en studie från 2015 av Jackson et al fann att när en partner antog ett positivt hälsobeteende, var deras partner mer benägna att anta det beteendet. Så om en partner slutade röka, antog en hälsosammare diet eller började träna regelbundet, skulle den andra parten troligen göra detsamma. Vår hälsa påverkar bland annat vårt utseende, och detta kan också bidra till likheten mellan partners.
Kan dessa teorier också gälla husdjur?
Det finns också ett fenomen där människor liknar sina husdjur, och båda ovanstående faktorer kan också gälla här! Två studier som publicerades 2004 (en av Christenfield och Roy och en av Payne och Jaffe) stöder idén att människor tenderar att välja hundar som ser mer ut som dem själva. Tama djur, särskilt hundar, har utvecklats för att kunna kommunicera verbalt med människor, och det har inkluderat utvecklingen av mänskliga egenskaper och ansiktsuttryck. Så det kan mycket väl vara så att samma avspeglingsprocess sker mellan ett husdjur och dess ägare!
Finns det intressanta parlikheter i dina gamla familjefoton? Prova vår Bildförbättrare för att se ansiktena i dina foton mycket tydligare och särskilja detaljer som du kanske inte har lagt märke till tidigare!
