Veckans släktberättelse: Spåren ledde till Australien

Veckans släktberättelse: Spåren ledde till Australien
Ulla Torin, inläggets skribent.

Ulla Torin, inläggets skribent.

Veckans släkthistoria är skriven av Ulla Torin. Ulla har varit medlem på Myheritage.se i nästan två år och har drygt 1 800 personer i sitt släktträd. I sin släkthistoria berättar Ulla bland annat om hur hon använder MyHeritage.se och om hur hon upptäckte att hon har släktingar i Australien.

Jag heter Ulla Torin och är 72 år och mina stora intressen är släktforskning och resor. Reser gör jag gärna till länder och öar långt bort, som Bali, Java, Phuket och Australien med flera.

Jag bor nu i Sveriges inland, men är född och uppvuxen vid Västkusten, närmare bestämt i Onsala i Hallands län. Som gammal seglare är det svårt att inte se havet dagligen och anorna på min fars sida är knutna till Nidingens Fyrplats och min mors anor kommer från Bohuslän. Det är kanske då inte så konstigt att öar har en speciell lockelse i mitt resande?

Mitt släktforskarintresse började, som för så många andra, när jag blev pensionär. Då fanns tiden man behöver för att fördjupa sig i kyrkböckerna. Först forskade jag genom att beställa hem mikrofilm från SVAR, jag hade en begagnad mikrofiche. Och senare blev det besök i bibliotekets forskarsal och på arkiven. Nu är det ju så bekvämt att sitta framför datorn med ett bra släktforskarabonnemang och ett lätt släktprogram och timmarna bara försvinner. Sedan kom ju möjligheten att dela med sig av sin forskning på nätet typ MyHeritage. Där har jag släktträdet Östling-Gråberg-Bengtsson, som funnits där sedan januari 2012.

Här är min släkting Carl Axel Ostling med fru Emma med döttrar, svärsöner och några av barnbarnen

Här är min släkting Carl Axel Ostling med fru Emma med döttrar, svärsöner och några av barnbarnen

På MyHeritage har jag 1 419 namn, men i min forskning har jag totalt 1 719 namn. Jag har redan fått ca 500 Smart Matches. Mina anor finns i Sverige och Långarydssläkten. Men även i Norge, Finland, Danmark, England, Nederländerna, Kalifornien, Florida, San Francisco, Australien och Nya Zeeland.

På min fars sida har jag forskat fram 11 generationer och på min mors sida 7 generationer. Det är ju inte hur långt tillbaka man kommit som är det intressanta, det är ju vad man hittar på vägen dit. Till exempel när jag hittade en släkting, som hade ett bageri i Söderhamn på 1800-talet. Tiderna blev dåliga och han gick i konkurs. Han glömde att ta upp en guldklocka och en skuldsedel på några riksdaler i konkursboet. Han dömdes för detta till 3,5 års fängelse på Långholmen och miste för alltid sina medborgerliga rättigheter.

Han dog av sjukdomssvaghet ett halvår efter han blivit fri. Frun dömdes också, men frikändes senare. Tur var väl det för de hade två barn. Ett hårt straff om vi jämför med dagens läge, där kanske inte alla tillgångar kommer med i konkursförteckningarna.

En annan minnesvärd händelse var jag med om 2008. Jag sökte en ana, Carl Axel Östling, som var sonen till Fyrmästaren på Nidingen och min farmors morbror. Jag visste att han utbildat sig på Navigationsskolan i Göteborg och sedan tagit hyra på olika fartyg som styrman och förste styrman. I något husförhör står det att han emigrerat till Amerika, men vid min forskning där, kunde jag inte finna honom.

Jag gick då ut på ett forum på internet, där man kan efterlysa en ana – kanske var det någon, som sökte samma person. Jag fick svar från släktforskaren Ray Andersson i Darwin, Australien. Det visade sig att min farmors morbror gått iland där på en av sina långa resor som styrman. Han gifte sig där och fick fyra döttrar och en son. Ray som svarade på min sökning är min brylling.

Han hade sökt efter släkt i Sverige, men inte hittat någon, och helt plötsligt fann han en stor släkt här och jag fann en stor släkt i Australien. 2009 reste jag ner till Australien och reste runt i två månader och hälsade på de släktingar jag hittat dittills. Jag blev otroligt varmt mottagen. Efter att jag kommit hem hittade jag fler grenar av familjen, som jag nu håller kontakt med per e-post och Facebook.

På sommaren 2011 fick jag besök från Australien av Geoffrey Ostling, den siste med namnet Östling på svärdssida – Carl Axel Östlings sonsons son. Vi reste ut till Nidingens fyrplats och övernattade i samma hus, som vår anfader bott i. Geoffrey medförde en graverad minnesplakett, som han låtit tillverka och som vi fick lov att sätta upp i fyrmästarfamiljens hus. Det var ett starkt ögonblick för min släkting. Att trampa den mark där hans förfäder levt och att sitta i samma kök och spana ut över havet, där hans morfars fars familj, suttit många gånger, ätit sina måltider och sett ut på ett stormande hav.

Så här ser det graverade minnesplakett ut.

Så här ser det graverade minnesplakett ut.

Jag hade senast i somras besök av ytterligare släktingar från ”down under” och har själv en ständig inbjudan att även besöka de grenar av familjen, som tillkommit i min forskning.

Min första kontakt med släkten i Australien, Ray Andersson, har nu också lagt ut sin släkttavla på MyHeritage, under namnet: Andersson-Family-Lineage. Min släktforskning har gjort mitt liv rikare med många nya vänner och släktingar.

Mina tips till Dig, som vill börja släktforska:

  • Be att föräldrar, mor- och farföräldrar och andra i generationer före Dig, berättar om sina liv och upplevelser. Det ger kött på benen till den data Du kan forska fram.
  • Skriv varje person på en ansedel, så att Du inte plötsligt har en massa lösa lappar omkring Dig.
  • Var noga med att ange källa, så att Du vet vart Du skall gå tillbaka om Du behöver det.
  • Testa olika släktforskarprogram, för att se vad som passar Dig bäst – MyHeritage är ett bra program.
Taggar:

Kommentarer

E-postadressen hålls privat och kommer inte att visas.

  • Ewa

    november 19, 2013

    Härlig historia! 🙂

  • Solveig Mossing

    november 20, 2013

    Ulla Torin ger många goda råd till dem som vill släktforska. Personligen är jag inriktad på att intervjua gamla släktingar eftersom jag har arbetat som journalist.

  • Hans Wilensjö

    januari 15, 2014

    Fin berättelse Ulla.
    Ja vad våra förfäder fick vara med om. Konkurs förr medförde ofta fattigdom och annat elände. Men fängelse 3,5 år var ju att ta i. Idag får man ju knappt fängelse för mord.
    Hälsningar Hasse W Tjust släktforskarförening.

  • Eva Sandevik

    augusti 26, 2014

    Just läst. Lyckliga du som hittade i Australien! Själv har jag försökt i massor av år med olika hjälpmedel men inte lyckats.