Emigranter och den långa resan till Amerika
Man uppskattar att 1,3 miljoner svenskar utvandrade till Nordamerika mellan 1845 och 1930. Resan var lång och mödosam med flera byten. Cirka en fjärdedel av Sveriges befolkning emigrerade, därför hittar nästan alla någon amerikafarare bland sina anor. Vill du söka efter dina utvandrare? Beställ ett gratis prova-på-abonnemang hos MyHeritage.
I första emigrantvågen var det framförallt fattiga barnfamiljer som flyttade i hopp om en bättre framtid som nybyggare i Amerika. De var svårt att försörja sig i Sverige som var överbefolkat, hade brist på mat, stor arbetslöshet och ont om odlingsmark. I slutet av 1800-talet och in på 1900-talet sökte sig många ogifta män och kvinnor till New York, Chicago och andra storstäder. Det som lockade dem var äventyr och drömmen om att tjäna pengar. I Amerika fanns det gott om jobb, mycket mark, religionsfrihet och ingen allmän värnplikt. Det var också enklare att vara anonym om man behövde fly av personliga skäl.
När man släktforskar är det vanligt att hitta syskon till far- eller morföräldrarna som utvandrat till Nordamerika. Sök på dem hos MyHeritage!
Flyttattest till Amerika
Innan man gav sig av behövde man ta ut en flyttattest hos prästen i sin hemförsamling. Han strök då över namnet i husförhörslängden och skrev destination Nordamerika i högerkolumnen. Emigranter noterades även som utflyttade i flyttlängderna. Där kan man se namnen på andra som gav sig av samtidigt, det var vanligt att man från samma by också reste till samma plats i Amerika. Man slog sig ofta ner där man redan kände folk, och ofta reste man i grupp.
Agenterna registrerade passagerarna och emigranter
Biljetter kunde köpas hos rederiernas ombud, och de värvade resenärer genom att annonsera i dagstidningar och sätta upp anslag. Släktingar eller vänner i Amerika kunde också skicka biljetter. År 1869 blev det lag på att rederiernas agenter skulle lämna in namnen på alla tredjeklasspassagerarna till poliskamrarna i respektive hamnstad. Hos MyHeritage finns dessa listor digitaliserade. De visar utresedatum, fartygets namn, resesällskap och slutdestination – stad, county och delstat.
Många utresehamnar
Från sin hemby gick man till fots, åkte hästskjuts eller tåg till någon av utresehamnarna. Den stora emigranthamnen var Göteborg, men emigranter reste även från Malmö, Stockholm, Norrköping, Kalmar och Helsingborg. En del tog sig även till hamnarna i Köpenhamn, Oslo, Kristiansand eller Hamburg. I utresehamnarna var det ett myller av folk med tunga koffertar som skulle med båtarna.
”En gråkall aprilmorgon år 1850 samlades några män, kvinnor och barn från Ljuders socken i Småland för att utvandra till Nordamerika …” Vilhelm Mobergs Utvandrarna skildrar den stormiga överfarten med segelfartyg från Karlshamn.
De tidiga resorna över Atlanten gick direkt från Sverige med segelfartygen och kunde ta flera månader. De som reste då fick själva ta kontakt med ett transportfartyg och hyra in sig som passagerare. Det var mardrömsresor i trånga utrymmen under däck, maten var dålig och det var inte ovanligt att folk dog. Det var så Karl Oskar och Kristina i Wilhelm Mobergs ”Utvandrarna” reste.
Det finns både målningar, vykort och vanliga fotografier på de flesta fartyg som korsade Atlanten. När ett fartygsnamn börjar S/S står det för Steam Ship (ångfartyg).
Bytte båt i England
I slutet av 1800-talet när ångfartygen kom blev överfarten bekvämare, och resans längd över Atlanten kortades ned till två veckor Men i tredje klass sov man ändå spartanskt under däck i britsar i flera våningar och med sågspån på golvet. Namnen på de största rederierna var Hvita Stiern-linjen, Cunardlinjen och Wilson Linien.
Den vanligaste rutten var med mindre ångbåtar över Nordsjön till Hull i England, och vidare med tåg över till Liverpool på västkusten. Därifrån avgick sedan de stora atlantångarna, och ofta blev det ett stopp på Irland också innan man satte kurs mot Amerika. 1914 startade Svenska Amerikalinjen direktresor med moderna ångfartyg som bara tog en vecka mellan Göteborg och New York eller Boston.
Hos MyHeritage finns information om passagerarna, och man kan se de handskrivna passagerarlistorna. Använd alltid så få parametrar som möjligt när du söker, och prova olika variationer på stavning tills du hittar rätt.
Ankommande resenärer registrerades
De största hamnarna i Amerika var New York, Philadelphia, Baltimore och Boston – och det upprättades passagerarlistor även för resorna mellan England och Amerika. Från 1855 till 1890 fick de som anlände till New York passera Castle Garden. Mottagningsstationen Ellis Island öppnades 1892. Där fanns mottagning med tolkar där invandrarna kontrollerades och registrerades – ofta angavs då närmast anhörig i Sverige och till vilken person i Amerika de var på väg till.
På MyHeritages startsida hittar du sökrutan under rubriken Forskning och därunder Immigrationsuppgifter. Fyll i de uppgifter du känner till så söker du automatiskt i alla register.
När man söker i passagerarlistorna varierar ofta stavningen på personnamnen och hemförsamlingen kan saknas. Om passageraren har ett vanligt namn måste man även fylla i födelsedatum, avresehamn, datum eller fartygets namn. Blir det ingen träff får du vara kreativ, en del namn förkortades så prova varianter. Ofta saknas komplett födelsedatum – skriv därför bara år, och kanske även året innan och efter.
Hos MyHeritage får du listor med förslag på passagerare som passar på din sökning.
Prova du också!
Det är roligt att följa emigranters resa från Sverige till Amerika. Hos MyHeritage finns sökbara listor på svenskarna när de lämnade Sverige, som emigranter, bytte båt i England och när de anlände till de amerikanska hamnarna. De har också sökbara register för passansökningar. Många bytte namn vid ankomsten till Amerika – Anders Pehrsson och Marianne Svensdotter kunde bli Andrew Pearson och Mary Swanson.
Det är enkelt att söka i MyHeritages register.
Hittar du inte rätt trots olika stavningsvarianter så prova att kryssa för ”Matcha liknande namn” – då får du fler träffar. Vill du också söka efter dina emigranter? Testa MyHeritage gratis i två veckor.
