Gör processen till en del av målet

Dagens samhälle lägger extremt mycket vikt på mål och slutresultat. Den process vi väljer och det arbetet vi lägger ner för att utföra en uppgift blir snabbt bortglömd.

Bara när vi har utfört vårt uppdrag låter vi oss njuta av arbetet och kan känna oss nöjda. Dock finns det mycket som tyder på att denna inställning är felaktig. Den möda vi lägger ner på att åstadkomma något, och de val vi gör under vårt arbete, är minst lika viktiga som slutresultaten. En konstant fokusering på mål och resultat kan leda till att vi lätt blir deprimerade och tappar suget om vi inte känner att vi ser nog framgång eller inte tycker att resultaten är ´bra nog`.

Jag har själv fallit offer för detta tankesätt under många år. Jag har, i min enkelspåriga jakt efter mitt mål, gått miste om de värdefulla lärdomarna processen har att erbjuda.
Därför tycker jag att det är viktigt att man inte gör samma misstag i sin släktforskningsresa. I sin jakt efter nya ledtrådar och spännande fynd är det lika viktigt att låta sig njuta av själva sökandet. Att kunna stanna upp och reflektera över de sökmetoder man använt sig av, att granska de färdigheter som har slipats i släktforskningsarbetet och att kunna känna glädje från de små steg och de kunskaper du lär dig under ditt arbete.

Om man fokuserar på de små stegen under resans gång blir resultaten nästan alltid bättre. Man behöver inte alltid nå sitt mål för att kunna precisera vad man har kunnat få ut av ett arbete. Dessutom så kan målet bli mer lättåtkomligt om man konstant reflekterar och förbättrar sin process.

Med detta tankesätt i fokus har jag kommit på några enkla sätt att implementera det i din släktforskningsprocess.

• Var noggrann med den information du laddar upp. Det kan tyckas tråkigt, men om du tar tid på dig under inmatningsstadiet så blir de resultaten du finner allt mer relevanta. Genom att kritiskt beskåda den information du matar in så är det inte bara större chans att du upptäcker felaktig information, du kanske också börjar märka trender i din släkthistoria inom arbete, könsfördelning m.m. Den tid du lägger ner på att verkligen lära känna dina förfäder matar också ditt driv att fortsätta forska.

• Skriv dagbok. För en dagbok där du skriver ned din metodik. Jag tycker det är viktigt att också föra dagbok över de känslor och tankar du har kring din forskning. Denna dagbok kanske känns trivial men om du är noggrann med att dokumentera alla dina tankar, val, känslor och metoder så kan ditt skrivande lätt förvandlas till ett njutbart utlopp och en framtida skatt att föra vidare tillsammans med dina forskningsresultat.

• Sammanfatta. Det är viktigt att tidvis sammanfatta de fynd du gjort och de metoder du använt. Du kan ta hjälp av din dagbok för att minnas processer du använt och val du gjort. Genom att periodvis sammanfatta din forskning kan du lätt få en överblick över dina framsteg och de problem du stött på. Du kan då märka om det finns vissa felaktigheter som dyker upp om och om, eller om du tycker att dina sökmetoder behöver ändras. Det är också en chans att klappa dig själv på ryggen för det du åstadkommit och summera de färdigheter du finslipat och de problem du löst. Om du märker att det finns ett återkommande problem så kanske det är dags att tänka på en lösning. Om du märker att du fastnat totalt på ett område så kanske du kan ta chansen att be om hjälp. MyHeritage mötesplatsen är ett bra ställe att börja.

• Dela med dig av din forskning. Du håller ju på med något som jag hoppas ger dig glädje och det är viktigt att dela med dig av ditt arbete. Om dina vänner och släktingar inte verkar vara intresserade av att lyssna så finns det många släktforskningsföreningar du kan gå med i, både runt om i Sverige och på Facebook.

Har du något du vill dela med dig? Kommentera gärna på bloggen eller ta kontakt med oss på Facebook!