Glam int å vuådda du jer!

Glam int å vuådda du jer!

Kommentarer3

Frau Furtenbach
Frau Furtenbach

Har du någon gång tänk på att din dialekt är en förlängning av ditt ursprung och dina rötter? Dagens gästbloggare Karolina Furtenbach Ström har tänkt en hel del på det. Hon har till och med tänkt på det så mycket att hon har skapat en hel produktserie som hyllar vackra vardagsord från Norrbotten. Läs om vad Karolina, eller Frau Furtenbach som hon även kallar sig har för tankar och idéer om dialekter, ursprung och disktrasor.

Hej!
Karolina Furtenbach Ström heter jag. Jag bor med min familj i Stockholm men kan knappast kalla mig själv för stockholmare då mina föräldrar kommer från Lauker och Varjisträsk, två byar utanför Arvidsjaur som ligger cirka 100 mil från där jag själv är född och uppvuxen.

Mina föräldrar flyttade ned till Stockholm i mitten på 60-talet och har blivit kvar här sedan dess. Men med resten av min närmsta släkt boendes i Norrbotten har jag tillbringat i stort sett vartenda skollov så länge jag kan minnas hos kusiner, mostrar, morbröder, far- och morföräldrar, tremänningar och även hos en del kompisar – i skogarna kring Arvidsjaur, Öjebyn, Älvsbyn och Piteå. Så även om jag själv aldrig bott i Norrbotten, så är Norrbotten en väldigt stor del av mig ändå.

Främsta orsaken till det är nog att mina föräldrar behållit och pratat sin dialekt med mig och mina syskon under hela min uppväxt. Rubriken till det här inlägget är skrivet på Arvidsjaurbondska som är en variant av pitemål och som av många uppfattas som ett eget språk. ”Glam int å vuådda du jer” betyder: ”Glöm inte var du kommer ifrån” och det är något jag har fokuserat extra mycket på det senaste halvåret och som bland annat resulterat i att jag skriver det här gästinlägget, att jag har en monter på Formex 2012 och blivit omskriven i några tidningar, nu senast i Tidningen Vi.

Men jag tar allt från början istället:

Min farmor gick bort i början på året. Min farmor Frida skulle fylla 95 år och hon fick leva ett långt och rikt liv på många sätt. Men som så ofta när någon i sin närhet går bort, börjar man fundera kring sitt eget ursprung. Och för mig väcktes tanken just kring den dialekt som funnits där i bakgrunden under min barndom. Nu när ytterligare en generation är borta, försvinner även en del av den riktigt genuina dialekten – många ord och uttryck som jag så många gånger förundrats över och som framkallat många skratt då de där konstiga orden skulle förklaras.

För mina föräldrar har det varit självklart att prata dialekt hemma tillsammans med sina barn, men för mig är det inte lika självklart. Min man är ur-stockholmare så troligen kommer dialekten försvinna helt ur vår familj när jag själv inte finns längre.

Så ur dessa tankar såddes ett litet frö:
– Tänk om jag kan göra något för att bidra till att dialekten bevaras? Något utifrån just mina förutsättningar?

Och som art director och grafisk formgivare med en förkärlek till typografi och ordbilder, var steget inte så långt till att visualisera några av de ord och uttryck jag minns från min barndom. Finurliga ord som jag placerat på diverse bruksföremål som vi använder i vår vardag – som en liten påminnelse om att de är för vackra för att glömmas bort. Och så föddes ”pijtmåle – en produktserie som hyllar vackra vardagsord från Norrbotten”.

Lang Bajn Emojj
Lang Bajn Emojj

Produktserien består i dagsläget av disktrasor, frukostbrickor, grafiska tryck, vykort och kökshanddukar men jag har redan tusen och idéer kring hur jag vill utöka serien. Och med en monter på Stockholms- mässans Formex i januari 2012, är det bråda dagar att börja föra över några av dessa idéer till skissbordet. Och med en stundande julförsäljning är det mycket som ska fixas och beställas och packas och förberedas. Men på något konstigt sätt infinner sig ändå ett stilla lugn inom mig. Kanske för att jag känner mig så trygg i det jag gör då det jag vill berätta kommer inifrån mig själv.

Pitemålet må vara en del av mig och mitt ursprung men lyfter vi blicken lite grann är det samtidigt något som berör oss alla. Vi får inte glömma bort vårt ursprung och vårt språk, oavsett var i Sverige eller världen vi bor – eller kommer ifrån. Att kunna prata och förstå sitt modersmål eller sin dialekt är viktigt för att känna del i en gemenskap.

Och det är en rättighet alla borde ha rätt till.

Vill ni läsa mer om dialekter så bloggar jag en del om det och annat som inspirerar mig på www.fraufurtenbach.se

PS. Att jag har ett tyskt efternamn som skvallrar om ett ursprung lite längre söderut ifrån kanske inte undgått alla, men det är en helt annan historia…

Bilderna är tagna i mina föräldrars hembyar Lauker och Varjisträsk, sommaren 2011. © Frau Furtenbach

Har du funderat på hur det där med ursprung, tillhörighet och dialekt hör ihop? Dela med dig av dina tankar och funderingar på Twitter eller Facebook. Du kan även lämna en kommentar direkt här på bloggen.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej

  • Hans Strand


    november 8, 2011

    Intressant och rolig läsning! Har själv norrländskt ursprung ´(på pappas sida) från Lyckseletrakten och Norsjö. Har alltid intresserat mig för dialekter och det känns bra att du ägnar dig åt att bevara en fin dialekt. Mitt barnbarn Linnea är gift med en Pitegrabb och den dialekten är verkligen egen. Ska titta lite mer på vad du skrivit. Jag har bott länge i Västerås och västmanländskan kan inte kallas vacker…Nu bor jag i Medevi i Östergötland men skriver artiklar till min ”gamla” tidning VLT.

  • Karolina Furtenbach Ström


    november 8, 2011

    Hej Hans, vad glad jag blir att du gillar det jag skrivit 🙂 Ja, Pitemålet är verkligen som ett helt eget språk… Jag skriver ett litet kåseri kring ett ”Veckans ord på pitemål” på min hemsida varje vecka, också för att lyfta fram alla härliga ord och uttryck som finns. Det finns dessutom två grupper på Facebook för Pitemålet, varav den ena där alla inlägg skrivs på pitemål – kan du ju tipsa Pitegrabben om. Dessa grupper står det om på min hemsida: http://fraufurtenbach.wordpress.com/2011/10/21/drommen-om-en-dialektforening-for-pitemalet-fast-den-egentligen-redan-finns/

  • Inga-Britt


    februari 10, 2015

    häjn varn då roligt att dö djär na vä åoLa. Åsso kan dö ju anvend fiskbeijna å päroflosche å remidjen om e trut.