Brott och straff

Förr krävdes det inte mycket för att någon skulle straffas. Det gällde att inte sticka ut – annars kunde man anklagas för diverse brott. Den som kom försent till en gudstjänst kunde sättas i stocken utanför kyrkan och den som inte hade sin försörjning tryggad kunde hamna bakom lås och bom. Det gick inte heller an att resa runt utan tillstånd – lösdriveri var ett brott långt in på 1900-talet. I husförhörslängderna kan man se en notering om någon blivit dömd. Vill du också upptäcka dina släktingars historia? Klicka här!

Tvångsarbete för lösdriveri

Att stjäla har man alltid sett mycket allvarligt på, och det angavs om det var första, andra eller tredje gången en person blev dömd för stöld. Stöld från kyrkan straffades extra hårt. Det spelade ingen roll om man stal av hunger. På 1700-talet kunde man bli hängd för fjärde resan stöld. 

När det gällde lösdriveri fick man först en varning och greps man en andra gång kunde man dömas till tvångsarbete. Gränserna för vad som kunde anses som lösdriveri var dock inte helt tydliga. För den som var fattig var det lätt hänt att hamna i klammeri med rättvisan – och var man oskyldig kunde det vara svårt att bevisa det. Man kunde även åka dit för förolämpningar, uppstudsighet mot husbonde eller trolldom. 

När du söker på ett namn i MyHeritage får du en hänvisning till husförhörslängderna

Titta i husförhörslängderna

Husförhörslängder kan man hitta från 1600-talet och framåt, och i dem finns alla personer antecknade familjevis efter var de bodde. Hos MyHeritage kan du söka på en person och direkt få en länk till husförhörslängderna. Där kan du studera originalbilderna, och leta efter noteringar om eventuella brott bredvid dina släktingars namn. Uppgifter om att någon blivit dömd följde dem ofta hela livet. Sök gratis hos MyHeritage.

Häradsrätten dömde

På landsbygden var det häradsrätten med häradsdomare och tolv nämndemän som dömde. De var förtroendevalda bönder, men varken de eller häradsdomaren var juridiskt utbildade – inte förrän 1860 bestämdes det att domarna skulle vara lagkunniga. Det hölls tre ordinarie ting om året – vinterting, sommarting och höstting. Vid behov blev det extrainsatta ting, så kallade urtima ting. Ett brottmål kunde överklagas från häradsrätt till hovrätt och en sista utväg var att den dömde kunde skriva till kungen för att begära nåd.

Anna Månsdotter dömdes till döden för Yngsjömordet, och var den sista kvinnan att avrättas i Sverige (7 augusti 1890)

Dömdes till döden

Det fanns egentligen bara tre sorters bestraffningar – böter, dödsstraff och skamstraff. Kunde man inte betala sina böter fick man spöstraff vid skampålen. Män fick högst 40 spörapp och kvinnor högst 30 rapp med ris. Spö- och risstraff avskaffades 1855, men prygel fanns kvar långt in på 1900-talet.

Stöld och mord straffades hårt. Fram till 1800-talet brukade avrättningar äga rum på offentliga platser där många samlades för att se på. Att bli halshuggen ansågs bättre än att bli hängd. Att vara bödel var inte populärt, ofta var han själv en dödsdömd som fick behålla livet om han tog på sig att bli bödel. 

”Dömd till döden men benådad med livstids straffarbete för mord på hustrun”. Den som släktforskar får vara beredd på att hemska saker kan uppdagas

Hårda straff för hor

I äldre tider var det straffbart att ha utomäktenskapliga förbindelser. Straffet var böter, spöstraff, fängelse eller till och med dödsstraff. Följande grader av ”hor” fanns:

Lönskaläge – ingen av parterna var gifta

Enkelt hor – ena parten gift med någon annan

Dubbelt hor – båda parterna gifta med någon annan

I 1864 års strafflag avkriminaliserades lönskaläge och straffet för hor blev i de flesta fall böter.

Om du läser i husförhörslängderna att en kvinna blivit ”absolverad” menas att hon fått en varning av prästen för att ha fött ett oäkta barn, och tagit emot syndernas förlåtelse

 Sitta på fästning

På 1600- och 1700-talet innebar straff sällan fängelse – straff utdömdes och personen var sedan fri (eller död). Det hände ibland att någon blev dömd att sitta på vatten och bröd i ett torn, och i slutet av 1700-talet började man använda borgar och fästningar som fängelser. På 1800-talet kan man läsa i husförhörslängderna att någon suttit på ”fästning”. Vatten och brödstraffet avskaffades inte förrän 1884. Det var vanligt att fångarna bar fotbojor om de dömts till straffarbete. Kvinnor hamnade istället på tukthus.

Den sista avrättningen i Sverige skedde den 23 november 1910 då Johan Alfred Andersson-Ander avrättades med giljotin på Långholmen, efter att ha dömts för ett brutalt rånmord. Det vara enda gången som giljotin använts i Sverige.

Domböckerna berättar mer

Om du upptäcker att någon blivit dömd kan du gå vidare till domböckerna. De finns att läsa i Riksarkivets läsesalar, och en mindre del finns digitalt på deras hemsida. I domböckerna kan man få reda på mer om enskilda personer – om man kan tyda de gamla handstilarna. Många händelser beskrivs i detalj, och man får en levande bild av vardagslivet i en viss församling och i samhället i stort.

”Har varit straffad för dråp. Se p 91, gama boken”. Om någon är straffad följer den anteckningen personen vidare i alla husförhörslängder. Titta i en av spalterna längt ut till höger

Är du nyfiken på husförhörslängderna? Hos MyHeritage kan du utforska din släkt – prova ett gratis abonnemang i två veckor.