Vi har firat påsk i Sverige i mer än tusen år. Nu för tiden handlar det inte så mycket om Jesu död och uppståndelse utan mer om kycklingar, påskägg och godis. Men förr var påskveckan den mest allvarsamma av alla högtider. I det gamla bondesamhället höll man sig i stillhet och fastade – det var inte förrän på påskafton festen började.
Kyrkan hade en mycket central roll i folks liv på 1700- och 1800-talet, och det var där byborna samlades. Påsken var kyrkans viktigaste högtid och den omgavs av många symboliska ritualer. Detta gällde alla kristna – såväl fattig som rik.
Vill du veta vilka dina förfäder var? Prova ett gratis tvåveckors abonnemang hos MyHeritage!
Påsken var en den viktigaste högtiden i det gamla bondesamhället.
Påskfirandet inleddes redan under stilla veckan – veckan före påsk som börjar med palmsöndagen. Det var då Jesus enligt bibeln red in på sin åsna i Jerusalem, och folket på gatorna viftade med palmblad. Här fanns inga palmblad så man plockade videkvistar som välsignades i kyrkan, och sedan togs med hem. Enligt folktron skyddade kvistarna mot onda makter. Att pynta med videkvistar är ju en sed som fortfarande lever kvar.
På dymmelonsdagen fick inte kyrkklockorna ringa som vanligt. Man använde därför en dymmel (träkläpp) istället för metallkäpp för at slå på klockorna. Från och med denna dag var det lugn och ro som gällde. Höga ljud och livligt arbete skulle undvikas.
Dagarna före påskdagen skulle man hålla sig i stillhet och inte äta för mycket. Foto: Västergötlands museum
På torsdagen före påsk hade Jesus och lärjungarna delat sin sista måltid, och han tvättade då också deras fötter. Senare förrådes han av Judas och greps av de romerska soldaterna. Vi firade därför skärtorsdagen med nattvarden i kyrkan, och man tvättade också fötterna på varandra. ”Skära” betyder rena. Tuppen som gol tre gånger när Jesus blev förråd är en religiös symbol som nämns i bibeln.
På skärtorsdagen var det också viktigt att förhindra att häxorna förtrollade människor och att de for till Blåkulla. Man trodde att häxorna hade samröre med djävulen, de tjuvmjölkade andras kor och katten var den onde själv. Därför gömde man kvastar, bakspadar och annat som de kunde åka på – och stängde spjäll och låste dörrar. Påskkäringarna är ett minne från häxförföljelserna på 1600-talet. Idag tänker vi sällan på de gamla symbolerna när vi placerar färgglada tuppar och påskkärringar på bordet!
På långfredagen då Jesus korsfästes, knäföll hela församlingen i bön inför korset i den mörka kyrkan. Man ville visa sin sorg över Jesu lidande på korset. Då fick man inte heller arbeta, inte ens värma maten. Men man piskade varandra skämtsamt med björkris som en symbol för Jesu lidande. Risen pyntades efterhand med blommor, fjädrar och färgglada band.
På påskaftonen låg Jesus i graven, och inte förrän efter midnatt kunde uppståndelsen börja firas. På påskdagen tändes det eldar utomhus och även kyrkan lystes upp igen. Seden med påskbrasor lever kvar på vissa håll i Sverige. Den här dagen tog församlingen nattvarden och firade att lidandet äntligen var slut. Den långa fastan från fastlagsdagen till påskdagen, då man inte fått äta ägg och kött, var också över.
Ägg, blommor och videkvistar är viktiga symboler för påsken.
Ägg sågs som en symbol för liv och återfödelse, och genom att frossa i ägg vid påsk trodde man sig kunna öka sitt välstånd. Det är ju också vid den här tiden ljuset återvänder och hönsen börjar värpa mer igen. Ägg gavs bort som present under påsken, både till barn, vänner och tjänstefolk. Ibland skrevs hälsningar på äggen, och de gneds in med fett för att glänsa. Seden med att ge bort målade påskägg har funnits sedan 1700-talet, och lever kvar än i dag med våra godisfyllda påskägg av papp.
Sedan medeltiden har vi gett varandra ägg i påskpresent. Det var också vanligt att tilldela tjänstefolk ägg förr – allt efter ålder och förtjänst.
Pappäggen började säljas i slutet av 1800-talet. På 1870-talet hade de första chokladfabrikerna startat tillverkning av praliner och på apoteken såldes kandisocker. Men allmogen hade knappt smakat godis tidigare för socker var dyrt – de hade fått hålla tillgodo med torkad frukt och kakor smaksatta med honung. Det var bara i de mer förmögna hemmen som det förekom choklad och karameller. I slutet av 1800-talet blev sockerbagare och karamellkokerska nya yrken, och på marknaderna såldes då karameller och kolor.
Med hjälp av släktforskning kan man ta reda på vilka ens släktingar var, var de bodde och hur de levde. Är du nyfiken på din egen släkts historia? Beställ ett gratis provabonnemang hos MyHeritage nu!
