Att lösa en släktgåta

Av Daphna

maj 12, 2022

Detta är ett gästinlägg skrivet av Maria Brolin

Första gången jag blev nyfiken på släktforskning var i mitten på 1980-talet när min morfar visade mig ett stort släktträd som hans bror tagit fram. Jag förundrades över vilka alla dessa personer var som bidragit till att jag var här, men jag var ung och inte intresserad av att släktforska själv. Det var först 2008 som jag själv började släktforska och jag blev snabbt biten. 2014 tog jag mitt första DNA-test, ett test som följts av flera andra, och sedan dess är jag fast i kromosomernas underbara värld. Sedan några år tillbaka arbetar jag med DNA-släktforskning och håller föreläsningar, kurser och workshops, både på plats hos föreningar och bildningsförbund, men även online. 2018 tog jag steget och startade företaget Gener & Anor, ett företag som syftar till att utbilda inom DNA-släktforskning. Jag erbjuder också uppdragsforskning och hjälper personer som söker efter föräldrar och far-/morföräldrar att försöka hitta dem. Den här historien är från ett sådant uppdrag.

Barbro

Jag känner Barbro sedan några år tillbaka, vi träffades när jag föreläste hos den lokala släktforskarförening som hon är medlem i. Jag visste att hon sökte efter sin okända morfar, en man som hon letat efter i mer än 50 år. Barbro, som hade hunnit fylla 75 år, kände att det nu var dags att ta hjälp i sökandet. Hon hade gjort en gedigen släktforskning i kyrkoböcker och andra källor och även DNA-testat sig hos FamilyTreeDNA och fört över sitt resultat till MyHeritage och Gedmatch. Hon tyckte att det var svårt att tyda alla siffror och beteckningar och förstå vad hon egentligen såg, och förra sommaren kontaktade hon mig och jag tog mig an hennes ärende.

Barbros mormor visste vem pappan till hennes oäkta dotter var men avslöjade det aldrig, vare sig till sin dotter eller till barnbarnen. Hon dog 1951, 65 år gammal, utan att någonsin ha avslöjat hans namn. Det enda hon sa om honom var: ”Han ville inte veta av oss och då ska vi heller aldrig prata om honom”. Hon tog hemligheten med sig i graven, men lämnade en viktig ledtråd efter sig, ett foto. Fotot som hittades efter hennes död föreställer en ung man och är taget hos fotograf Anton & Co. i Stockholm.

Fotot har en sorglig text på baksidan. Texten lyder:

Honom som jag bäst och redligaste trodde,
han som i mitt hjärta bodde,
kom och viskade sitt glöm
och smög bort liksom en hastig dröm.

Barbros mormor Anna föddes 1886 i Tengene socken i Skaraborgs län. Hon tjänstgjorde som piga i trakterna runt sitt föräldrahem men bodde även en tid i Skövde och Uddevalla. I november 1909 flyttade hon till Kungsholms församling i Stockholm för att ha tjänst hos en familj men redan i juni 1910 flyttade hon från Stockholm till Vänersborg, där hennes bror bodde. Med sig i magen bar hon sin blivande dotter Magnhild. Hennes dotter föddes sista dagen i november 1910 och måste därför ha blivit till någon gång i februari eller mars samma år. Så att tillblivelsen skedde i Stockholm kunde vi vara säkra på, men vem var då fadern?

Jag började med att gå in på Barbros konto på FamilyTreeDNA. Där fanns flera DNA-träffar som Barbro hade kunnat identifiera på både sin mammas och pappas sida men det fanns ingen bra DNA-träff som kunde härledas till hennes morfar. Därefter gick jag in på Barbros konto på MyHeritage och där gav det bättre utdelning. Hennes näst bästa DNA-träff var en man som vi kan kalla John som hon delade 245,5 cM med. Barbro hade inte lyckats hitta någon koppling mellan John och hennes kända del av familjen och jag kände genast att vi kunde vara något på spåren.

Hjälp av verktygen på MyHeritage

MyHeritage är det DNA-företag som jag anser har de mest värdefulla verktygen för DNA-släktforskning och de är också överskådliga och tydliga. Många DNA-träffar har lagt in sin ålder in ett åldersspann, där man kan avläsa ungefärlig ålder på DNA-träffen, något som kan vara oerhört användbart om DNA-träffen har ett vanligt namn och annars är svår att identifiera. Det som jag annars uppskattar mest hos MyHeritage är hur man redovisar gemensamma DNA-träffar och att det finns ett helt ovärderligt trianguleringsverktyg.

Förutom att man får en lista över vilka DNA-träffar man delar med en person, i det här fallet John, så talar MyHeritage även om för oss hur nära släkt John och den gemensamma träffen beräknas vara och även hur mycket DNA mätt i cM (centimorgan) som John delar med den gemensamma DNA-träffen. Detta är väldigt värdefullt och kan genast leda oss in på rätt spår. Om du exempelvis delar 100 cM med en DNA-träff medan din DNA-träff delar 800 cM med denne så är detta är en bra ledtråd för oss när vi ska börja söka efter hur vi inbördes kan vara släkt. I exemplet är således din DNA-träff betydligt närmare släkt med den gemensamma träffen än vad du är.

I Barbros fall delade hon 58 cM med en gemensam träff medan John delade hela 545 cM med träffen. Detta gav mig en ledtråd som jag kunde gå vidare med. Det fanns även ytterligare en viktig gemensam träff som Barbro delade 102 cM med men som John delade 276 cM med. Med hjälp av traditionell släktforskning i kyrkböcker och register kunde jag snart koppla ihop John med de andra två träffarna. Helt plötsligt hade jag ett familjeträd att jobba vidare med.

Ett annat ovärderligt verktyg som jag nämnde tidigare och som MyHeritage som DNA-testföretag faktiskt är helt ensamma om är trianguleringsverktyget. Det trianguleringsverktyget kan hjälpa oss med är att säga om vi triangulerar med några andra DNA-träffar, det vill säga om vi delar DNA-information på samma ställe på samma kromosom. Som ni säkert vet har vi människor två kromosomer i varje par, där en kommer från mamma och en från pappa. Om du och en DNA-träff får en gemensam träff så kan ni inte automatiskt se om ni och den gemensamma träffen har en gemensam ana, eller om det är så att ni är släkt på olika sätt. Men om man använder MyHeritage och trianguleringsverktyget så får vi hjälp med detta. Om man triangulerar med en DNA-träff så vet man att det är på samma ställe på kromosomen i paret och då har man en gemensam anfader eller anmoder. Utöver gemensamma DNA-träffar och triangulering så använde jag mig även av klusterverktyget hos MyHeritage för att lättare kunna se mönster och kunna koppla ihop DNA-träffar med varandra.

Barbros gemensamma träffar med John. De lila strecken till höger talar om för oss att Barbro, John och den gemensamma träffen triangulerar och alltså har en gemensam anfader/anmoder

Med hjälp av de uppgifter som jag fick från MyHeritage gällande gemensamma DNA-träffar och triangulering tillsammans med traditionell släktforskning så hade jag nu knutit ihop de tre DNA-träffarna i ett gemensamt släktträd. Nu var det dags att använda verktyget ”What are the Odds” eller WATO som det kallas som finns hos www.dnapainter.com

”What are the Odds” är ett väldigt användbart verktyg när vi letar efter okända föräldrar och far-/morföräldrar. Om vi har DNA-träffar som vi vet hur de inbördes är släkt med varandra så kan vi lägga in den här informationen i verktyget ”What are the Odds” i form av ett släktträd. Därefter kan vi placera in den DNA-testade personen i släktträdet och generera hypoteser med olika sannolikheter beträffande hur den personen kan vara släkt med de andra DNA-testade personerna. Genom att i det här fallet ange hur mycket DNA Barbro delar med de tre DNA-träffarna i trädet så genererade programmet hypoteser om var Barbro bäst passade in i släktträdet och vilken gren hennes morfar troligast tillhörde. Jag fick bygga Johns träd tre generationer tillbaka och de andra två träffarnas träd fyra generationer tillbaka för att få trädet att gå ihop i ett gemensamt anpar och lägga in den här infon i ”What are the Odds”.

Gustaf

Strax zoomade jag in på ett brödrapar som var födda på 1880-talet. En av bröderna, Gustaf, bodde 1910 i Matteus församling i Stockholm, inte långt från Kungsholmen. Han var vid tillfället ogift. Den andre brodern bodde inte i Stockholm så mycket pekade mot Gustaf.

Medan jag satt och funderade så gick jag som hastigast in på Svenskt Porträttarkiv, en gratis porträttsajt, och gjorde en sökning. Jag höll på att ramla bakåt på stolen när jag hittade Gustaf efter bara ett par klick. Likheten på fotot där och på fotot som man hittat i mormor Annas kvarlåtenskap var slående! Det var samma man som blickade in i kameran och härmed var fallet i princip löst.

Barbros morfar Gustaf, Svenskt porträttarkiv

Nu fortsatte arbetet med att kartlägga Gustafs liv från 1910 och framåt. Gustaf gifte sig senare och fick barn i det äktenskapet. Efter bara lite sökande kunde vi konstatera att Barbro hade en halvkusin i livet. Kontakt togs och i ett brev berättade Barbro sin historia och vad vi kommit fram till och hon bifogade även bilden som hittats hos hennes mormor. Reaktionen var spontan: ”Det är ju min farfar Gustaf!” Barbros halvkusin hade ett identiskt foto hemma hos sig och vi kunde nu definitivt konstatera att Gustaf verkligen var Barbros morfar.

Barbro hade äntligen fått svaret på gåtan vem som var hennes morfar. Tyvärr var det för sent för Barbros mamma Magnhild att få svar då hon avled redan 1979. Magnhilds andranamn var Gustava och man kan inte låta bli att fundera på om hon fått det namnet efter sin far. Gustaf avled i Stockholm 1966.

Barbros mormor Anna

Jag gick tillbaka i tiden och började undersöka Gustafs tidiga liv. Gustaf föddes i Skövde och bodde där som ung. Han bodde senare på annat håll en tid men flyttade tillbaka till Skövde 1904 och bodde där med sin far och mor och några av sina syskon.
1907 flyttade Gustaf till Stockholm. Under samma tid tjänstgjorde Barbros mormor som piga i Skövde. Teorin vi har är att Anna och Gustaf kände varandra från tiden i Skövde och att det, när de båda flyttade till Stockholm, var naturligt för dem att kontakta varandra. Exakt vad som sedan hände kommer vi aldrig att få veta, men vi vet att det resulterade i en gemensam dotter.

Jag måste påpeka att det här är ett exceptionellt fall. I vanliga fall kan man absolut inte dra slutsatser och konstatera släktskap på så här lösa grunder. Hade det inte varit för fotot som kunde bekräftas av Barbros halvkusin, så hade det krävts betydligt mer arbete än det nu gjorde, och kanske hade vi i så fall fortfarande inte löst gåtan. Att konstatera släktskap med DNA kräver mycket analys och ofta kommer man fram till slutsatsen att ett släktskap är högst troligt men att det inte går att helt bekräfta. Ofta slutar det med hypoteser som behöver bevisas eller motbevisas med ytterligare DNA-test. Det har inte gjorts i det här fallet vilket jag vill påpeka. Barbros halvkusin bor i Frankrike där DNA-test är förbjudna så i dagsläget är det omöjligt att testa denne.

Jag är väldigt glad och tacksam över att ha kunnat hjälpa till i det här fallet och att få ge ett avslut på en livslång fråga. Barbro har fått sin morfar och två halvkusiner har knutit band på äldre dagar och har nu kontinuerlig kontakt. Barbros bästa DNA-träff på MyHeritage, John, visade sig vara en tremänning till henne. Utan MyHeritage och verktygen där och DNA-träffen John hade vi med all säkerhet inte kunnat lösa den här gåtan.